Barns fysiska och psykiska utveckling
Barn är inte förminskade kopior av vuxna, utan individer som håller på att växa ut till vuxna personer. Det innebär att deras kroppar inte har samma förmåga som en vuxen människas kropp. Skelett, leder, muskulatur och nervsystem m.m. befinner sig i utveckling och har nått varierande mognad beroende på barnets ålder. Detta är faktorer som vi måste ta hänsyn till när vi tränar barn.
Det tempo med vilket ett barn växer och utvecklas är i hög grad bestämt av arvsanlagen och blir därmed individuellt och karakteristiskt för det enskilda barnet. Med motorisk utveckling menas hjärnans och nervsystemets utveckling och därmed hur barns rörelser utvecklas och anpassas till olika situationer. Den motoriska utvecklingen är alltså individuell och det är inte möjligt att lära ett barn att gå, eller utföra vilken annan rörelse som helst, innan det är motoriskt utvecklat för det.
Motorisk färdighet är förmågan att kunna utföra en rörelse. När ett barn uppnått tillräcklig motorisk utveckling för att till exempel kunna gå, så kan det genom träning lära sig att gå bättre och bättre.
Den motoriska utvecklingen börjar i hjärnan och fortsätter sedan längs ryggmärgen. I armar och ben sker utvecklingen från kroppen och ut mot fingrar och tår. De första rörelserna blir därför s.k. massrörelser då samspel saknas mellan kroppsdelarna. Nervsystemets utveckling från centrala delar till mer perifera delar kan ibland observeras när barn och ungdomar växer hastigt. Rörelser som tidigare behärskades görs då klumpigare, man stöter i saker och får svårare att fånga en boll. Detta kan förklaras med att nervsystemet inte ”hunnit ikapp” kroppens övriga utveckling. Armen var ”för lång”. Tidigt inlärda komplicerade rörelsemönster kan därför förstöras när barnet växer. Om ett barn trots envisa försök inte gör några framsteg med en viss övning, kan det ibland vara meningslöst att fortsätta. Då är det oftast bättre att träna andra moment och vänta med den svårare övningen tills barnet är motoriskt färdigutvecklat för träning av rörelsen.
Den förpubertala tillväxtspurten sker vanligtvis för flickor mellan 10-13 år och för pojkar mellan 12-16 år. Tidpunkten för tillväxtspurtens inträdande liksom puberteten i övrigt inträffar med flera års skillnad för olika individer. En tolvåring kan således ur utvecklingssynpunkt lika väl vara jämförbar med en tioåring som med en femtonåring.
Ålder är alltså ingen bra utgångspunkt för att lägga upp träningen efter. Det gäller att titta på varje individs utvecklingsnivå och individualisera träningen. För dig som ungdomstränare är det därför viktigt att känna till barns och ungdomars motoriska utveckling, för att i rätt tid sätta in lämpliga övningar och därmed nå bästa möjliga effekt.
Även om ålder således inte är någon idealisk utgångspunkt att lägga upp träningen efter, så använder vi i denna skrift ändå den åldersindelning som tillämpas inom handbollen, då den fungerar för de flesta. Det finns heller inte några användbara alternativ.